Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
489
En morgon hon gick ned vid sluttande stranden
med åldrige Gylfe, och snart han der såg
ett skeppsvrak, som bars af den sqvalpande våg
allt högre och högre på glittrande sanden.
Han kände den krossade gullsnäckestam,
och djupt bröt den suck ur hans innersta fram:
"Sjöhäst! Jag dig känner;
"du var snabb som binden,
’och som dragarn trygg.
"Jag och mina svenner
"ofta, på din rygg,
"redo kapp med vinden.
"Blott för klippan skygg
"var du; men för vågen,
"och för stormens hot
"alldrig fälldes bågen.
"Alltid dem emot
"gick du, stolt som hjelten,
"öfver mörkblå fälten.
"Nu du tröttnat ren,
"ligger här allen;
"och det bud jag gifvit,
"vänners bane blifvit!"
Han tystnade åter. Men tala då hördes
den hyfagra mön, till sin suckande far:
’’Jag mins hur mitt hjerta, i barndomens dar,
"af alla de fornsägner innerligt rördes,
"dem sjelf du har lärt, då i Asgård du var.
"Som dagg en törstande ungros befuktar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
