Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
ty Jättar och Jotar församlades redan
kring Stocksund, på Thjasse den hatfulles bud.
De kommo, som nordan i fart och i ljud,
och dystra, som höstmoln i dimmiga nedan.
Strax Gylfe drog hem, och på skölden han slog:
hvar Hirdman sig reste och rustningen tog.
Mångt pilbud stacks ut, för att unga och gamla
af närmare stridsmän, kring Herrskaren, samla.
De kommo som vågor på svallande sjö.
De sade: »Vi lemnade maka och mö.
»Vi äro väl få; men vi klubban ej fälla.
»Med Gylfe vi lefvat, förnöjda och sälla;
»för Gylfe vi alla nu svurit att dö.»
Och stridsbullret växte på en gång förfärligt.
Den åldrige Gylfe det hörde hegärligt;
han ämnade sig på ett spejaretåg.
Men hyfagra Hejdi hans afsigt såg.
Hon lade sin snöarm kring honom så kärligt,
och talade: »Modet oss ofta bedrar,
»och styrkan än oftare åldriga sviker.
»Jag följer dig; dotter från fader ej viker.»
Och hjertligen famnades dotter och far.
Sin sköld och sitt spjut nu den hyfagra tar,
och härskaran skyndar att Herrskaren följa;
så trängs i en åmynning bölja på bölja.
Gråskäggige Hirdmänner närmast omkring
sin Herrskare slogo en tredubbel ring;
så skogseld far upp, fast den q väfts längesedan.
Men just som de ryckte från kungstjället ut,
ett ilbud dem sade: »Må klubbor och spjut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
