Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»du fredligt vid gullhornen hvila; ty redan
»do främlingar segrat och striden är slut.
»Bland Jättar och Jotar går döden och flykten.»
Då talade Gylfe: Förblifven dock här,
»J kämpar! Ty ryktet en hvirfvelvind är.» —
Der hördes också flera motsatta rykten;
men Gylfe satt tyst, fast hans oro var stor.
Omsider ett sken öfver kungstjället for;
och AsiaOden till Gylfe nu trädde
med Disor och Diar, i guldmantlar klädde.
Som fjällfostrad elf går i låglandet ner,
och ingen de småbäckar hör eller ser,
af hvilka han näres på fjällarna höga;
så AsiaOden. En trollkrets omkring
hans väsende göts af den gudskänkta ring:
hvart öra betog han och tjuste hvart öga.
Den åldrige Gylfe, med lågande blod
och klappande hjerta, vid högsätet stod.
Han helsade höfviskt, och hela hans skara
för Disor och Diar sig bugade då.
På en gång de axkronor buga likså,
när Vindalfer lätt öfver kornfältet fara;
så böja sig ock i en offerlund
dess skyhöga träd, mång högtidelig stund,
Men tyst stod, den åldrige Herrskarn i Norden;
då yttrade AsiaOden de orden:
»Hell, Nordens Beherrskare, hell!
»Vi här, i ditt konungatjäll,
Ling. 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
