Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
wi
»Frid med er att och er lära!
»Högt må de kronorna bära,
»i Nordfjällens bygd!
»Länge sin sommardrägt gröna
»bära ju löfträden sköna,
»i tallskogens skygd?»
Den åldrige Nordherrskarn toera ej sade;
men trofast sin hand han i främlingens lade.
På högklippan stego de väldige två »).
De tre gånger skakade händerna då;
och svuro en fridsed, som äldrig blef sviken *).
At Edsberget der och den härliga viken
gafs namn, och som eviga vittnen de stå.
Men AsiaOden, att känslorna hämma,
hof åter, med gudalik åtbörd sin stämma.
»Den fridsed, vi svurit,
»har vaktande Syn T)
»der ofvan i skyn
»uti gullbalkar skurit.
»Hennes blick är ej skymd
»utaf jordtingens flärd;
»den ej blundar för guld eller svärd.
»Och hon skådar så gerna
5) Saxo säger att de gamla Nordboarne plägade, vid konungaval, stå pj
klippor eller jordfasta steüàr, för àtt dermed beteckna orubbligheten af deras
löften. Mora stenar äro en lemning af detta bruk hos Uppsvearne.
6) »När AsaOden sporde, att österut hos Gylfe vore goda och fruktsamma!
länder, drog han dit, och gjorde de ett förbund sig emellan.» Ynglingasagan.
T) Sanningens gudinna, som håller vakt vid herskarns dorr, och vid tinget.-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
