Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I9G
»mot Nordfjällens rymd,
»hvars heliga stjerna
»som Trohetens bild,
»från år och till år,
»orubbelig står.
»Ja, sträng och mild,
»allt jemt på oss alla hon blicke!
»Vår fridsed förglömma vi icke.»
Så qvad han. Hvar Nordbo, förtjust af hans röst.
stod tyst, och han kände en eld i sitt bröst,
fast ringa han fattat af fredliga sången.
Den hyfagra Hejdi, med svällande blod,
emellan de prunkande främlingar stod:
hon tyckte sig arm, liksom plundrade fången.
Hon såg på sin enkla, sin nordiska drägt:
den föll ej till kroppen, för Yindalfens fläkt,
försåtligt som drägten på Asiatärnan,
hvars fylliga vext kunde anas så lätt,
som rundningen skönjes på himmelska stjernan,
när hon blott i dimmeväfd slöja sig klädt.
En måltid bereddes. Bland gästerna höga,
i fädernehögtidsskrud, Gylfe der satt;
men se, bland de främlingar märktes han föga.
Hvem blickar på Måne om midsommarsqväll,
då Solalf förgyller båd dalar och fjäll?
Af småtärnor åtföljd, med gullband om håren,
den hyfagra Hejdi för gästerna bar
en mjöddryck, som källornas perlor, så klar.
Hon sjelf hade bryggt den, ren tidigt om våren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
