Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197
förrn ullen man klippt af de drügtiga füren.
J kyliga bergsgrottor brygden hon gömt,
och högt blef det mjöd utaf alla berömdt8).
Sågs glädjen vid mjödet som fostbroder vandra,
tills åter från gästrika bordet man steg.
Här glammade några, här dansade andra,
der sjöng ock en annan; men Hejdi hon teg.
Dock lågade kinden, och blodet månd svalla;
ty ögat på Uller nyss råkade falla.
»O! fagrast är han ibland Asiamän;
»är hvit såsom snön, och är lätt såsom den,
»när ringdans den uppför i stormarnes, gille!
»Der kommer han. Ha, om en blick han mig ville
»förunna! — O nej! Han allenast ju ser
»de silfverbemantlade, unga Asynjor.
»Så Måne helt vänligt mot björklunden ler,
»som står uppå höjden i silfrade brynjor;
»men dalarnes blomma en blick han ej ger!«
Det suckade Hejdi, så tyst i sitt hjerta;
hon kärleken kände, fast blott af dess smärta.
Och sann var den misstanken. Likval af harm
slog mången förlåten Asynjas barm;
ty AsiaUller med smek och med blickar
beständigt förföljde den ädla Syr.
Mång tärna till vännerna, småler och nickar,
och hviskar och gissar om äfventyr.
< Lik barnet, som fäster sitt rusade öga
8) Att mjöd brukades fore Åsarnes ankomst till vår Nord, tyckes vår
mångkunnige Lagerbring hafva rigtigt anmärkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
