Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strax AsiaLoke vid honom sig ställde;
ty lättfotad var han, och djerf, när det gällde.
Do lupo kring tjället väl femtio hvarf;
så flyger kring nästet en utjagad sparf.
Hen AsiaLoke, till kappmålet hunnen,
skröt högt huru Nordbon blef öfvervunnen.
Strax Nordbon kom åter; ty ännu en gång
han ville sig visa i dristiga språng.
En stenklyft der stod invid konungatjället:
han öfver den sprang, lik en ungren på fjället.
Men AsiaUller åt springaren log.
Sin tungsmidda rustning uppå sig han drog;
ej någon af oss hade kunnat den lyfta.
Nu sprang han i denna, lik rågeten, opp
pfi närmaste berget, hvars skyhöga topp
var klufven; och bottenlös var denna klyfta.
Der framåt och baklängs han gjorde mång hopp.
Förvånade qvinnor ooh männer det sågo,
som stodo på marken, der kungstjällen lågo,
Ett stenkast vid pass han nu skyndade fram,
der Edsvikens böljor gå mörka och djupa;
från klippan han störtade sig hufvudstupa,
och ingen nu mera af honom förnam.
Förfärade alla Asynjorna voro;
dock störst var den hyfagra Hejdis oro.
Men se, under böljorna Drotten nu samm
till närmaste holme, der något han dröjde. •
»Nu komme den Nordbo, som kämpa vill!»
Så skrek han; men ingen månd svara dertill,
och åter han fraggande vågorna plöjde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
