Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
Snart ljusnade Hejdis ögon, liksom
ett stjernpar ur mörkblåa moln synes hasta.
Till AsiaVidar en Nordbo der kom;
han ville bevisa sin vana att kasta,
och upptog från marken en måttelig sten.
Han tecknar förut hvarest träffa den skulle:
ett fågrenigt askträd der stod på en kulle,
han afslog dess högsta och spädaste gren.
När Vidar det såg, han dock måste det gilla
och sade: »Det kastet ej rigtades illa.»
En sparf öfver askträdet flyga han såg,
och lansen han kastade efter den lilla;
strax blödande offret på kullen der låg.
Så alltid de främlingar segrare voro «).
Och fort, som en gyllene aftonsky far
vid skogbrynen ner, så de gyllene dar
förflögo.
Nu växte den hyfagras oro;
ty Diar och Öfverdrott tågade hän,
att möta de Asar, som spejande än,
kring Lögarn, med Yngve och AsaThor foro.
’ De träffades. — »Sägen!» — så fadren dem böd,
»om Säming J lefvande sett eller död.»
Men se, han om Säming ett ord ej fick veta;
på jorden han fäste en blick så lång
som skulle han vägen till Eljudner leta 10).
Då hördes af AsiaHejmdall en sång:
0) »Odén och Gylfe försökte hvarandra i åtskilliga bragder och syn
vändningar, och blefvo Åsarne beständigt de andras mästare.» Ynglingasagan.
10) Eljudner: dödsgudinnan Hels boning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
