Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vällustiga Lofn detta sade, och smög
sig undan; me» Sigurlam, sömnig och trög,
steg opp och betänkte de ord, som han hörde.
En oförstådd aning hans innersta rörde.
Med vacklande steg och med villrådig blick,
allt närmare Lögarens stränder han gick.
Den hyfagra Hejdi, så mörk i sitt sinne,
än hade blott AsiaUller i minne.
Och lika förtärd af sin eld, och hans köld,
hon vankade om, hela dagen, i skogen:
i handen ett jagtspjut, på armen en sköld,
på skuldran en falk, både öfvad och trogen.
Så ilade hon mellan skogar och berg,
och talade ensam med suckande vinden.
Nu Sol emot skogsbrynen lutade kinden;
de nordliga drufvor, med brinnande färg
och kylsaft, gick törstande Hejdi att plocka.
Det märkte vällustiga Lofn, och då
beslöt hon till Lögarens fjärd henne locka.
Än hade hon näktergalshamnen uppå,
och qvad till den tankspridda Nordtärnan så:
»Fager mö!
»ila till strand,
»ila till sjö,
»att svalka hjertats brand.
»Stilla våg
»lugnar stormig håg.»
Den hyfagra Hejdi, som lyssnat till qvädet,
blef uppmärksam: fram efter sångarn hon gick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
