Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af andarne, bort till den härliga vik,
der Hejdi sig badar. Berusad han irrar
bland träden. På baderskan sanslös han stirrar i
»Hon mer en Gudinna än menska är lik!
»O! när hon ur böljorna häfver sin hjessa,
»att flätan af drypande gullhåret pressa,
»då tillrar ju vattnet, som går derifrån,
»likt blicken af Mundiiförs härliga son ").
»När böljorna henne ur svalldjupet häfva,
»då tyckas små andar i strålglittret sväfva,
»och svänga i luften en mångfärgad krans.
»Kring svanhvita halsen de gullockar hänga,
»och ögat från rundade snöbarmen stänga,
»de Ljusalfer hålla sin himmelska dans!
»Det är som förtjuserskan kyssa de skulle.
»Så tindra kring ungrosen daggperlor små,
»när solen ser opp öfver närmaste kulle,
»sen hjessan hon badat i böljorna blå!
»Ha! Vängarn nu hete det heliga ställe1®);
»ty vän är dess våg. Med ej anar den sälle
»sin lycka, då han, uti gungande famn,
»får sluta den glänsande Ljusalfens hamn.»
Så Drotten. Han stod der berusad och stilla;
han tordes ej nalkas, han ville ej fly.
Allt högre steg pulsen, allt högre hans villa;
på kinderna återkom ungdomens by,
lik östern, som purpras af morgonens sky.
18) Måne.
10) Vängarn: fager sjö, en fjärd af Mälarn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
