Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
En Vidblains ättling han vara det trodde20);
som okänd vid trädfagra Lögaren bodde,
och heligt hans innersta väsende brann.
Omsider sig baderskan reste ur vågen:
mång tankar då runnö i ynglingahågen;
men hastigt förtjuserskan åter försvann.
På klippan, som lutande hängbjörkar höljde,
den strålande baderskan åter sig döljde
och klädde sig. Lättare var hennes håg,
som hade hon dränkt alla qval och bekymmer.
Så molnväggen dystra som stjernorna skymmer,
omsider går ned uti brusande våg.
Men Sigurlam mera ej såg eller hörde:
han gick genom dal och han gick genom skog.
Ej visste han sjelf hvilken kosa han tog,
förrn honom hans Fylgja till Sigtuna förde.
Till trädfagra stranden, med spejande blick,
hvar dag nu den kindfagre Sigurlam gick;
men alltid hap fåfängt förnyade gången.
Omsider vid stranden han qvad denna sången:
»Svallande våg!
»Din väg är så lång;
»ty hvar hafsbugt du ser.
»Dig manar min sång
»och, som vårvinden tyst,
»denna suck dig nu ber:
20) Vidblain: den blåa rymden, etern eller det mytiska Alfhem, der
Ljus-alferna bodde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
