Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
227
Det hörde nu AsiaOden, och vaknad,
för honom den synen helt lefvande blef.
Från Nordlandet trånadens Alf honom dref
till Asgård. Strax Hermoder stod för hans öga
i Sämingers skepnad, förtäljande allt
om Noreg det stolta, som Odén befallt;
och skepnaden åter försvann i det höga.
Då suckade AsiaOden: "O, finns
"rain Säming i Noreg, han hastigt skall räddas,
"om än i ett fjällras min graf skulle bäddas.
’’Och lyckas mitt syfte, mitt hopp äfven vinns
’att famna min maka, den älskade åter"
Nu AsiaVidar han framkalla låter;
och yttrar sig: "Son! Du skall föra ett värf
’med vishet; men visheten äfven är djerf.
"Till älskade Asgård du hemligen dragé!
"Din väg öfver Quenernas gränser du tage;
"ty kortast den är, men är farlig också.
"Fort, rusta dig! Flyg, liksom vindarna gå,
"så fort och så tyst! Låt fränder och vänner
"ej känna dig, förrn deras öden du känner.
"När Sol trenne vintrar från Qällen har flytt,
"besöker jag älskade Asgård på nytt.
"Bär belsningar dit och bär tidning tillbaka,
"från vänner och bröder, dock hälst från min maka!"
Och AsiaVidar drog hemligen bort;
men fadren beslutit till Noreg att tåga.
Den åldrige Gylfe han först ville fråga
om sättet och vägen. Och se, inom kort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
