Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
med morgonens vaksamma stjerna, han drager
till stormiga Värtan, till Nordherrskans tjäll.
Här vandrade Sigurlam, morgon och qväll;
men icke som fordom, så liflig och fager.
Han var blott en hjeltes förbleknade hamn,
som stiger ur brinnande ätthögens famn,
då allt är i natt, och blott han är i låga.
Så gick han: än lärde han Hejdis namn
fit vinden; än lyddes han, stödd mot sin båga,
på böljornas sus. Se, då vändes med ett
hans tanke på Vängarn, det heliga stället,
der Hejdi, sin Hejdi han först hade sett.
Och nu — på en gräsbänk, vid konungatjället
han ser henne, efter en väntan så lång!
Som silfverblekt norrsken ur qvälldimmor flämtar,
han blickar försagd. Nu anden han hämtar,
och nalkades Hejdi, med osäker gång,
i ynglingabrusning, ban qvad denna sång:
"Straffad blef Frej, när på Hlidskjalf han gick;
"likväl den skinande Gerda han fick.
"Skirner den trogne, af henne, med ringar,
"svärd och besvärjningar, jaordet tvingar.
"Straffad är jag, som dig såg. O, jag har
"icke en, vän, såsom Skirner han vari
"Har icke gyllene ringar att gifva,
"endast ett hjerta, som troget skall blifva.
"Är icke heller i trollqväden lärd;
"likväl, som Fridsguden, har jag ett svärd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
