Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
»af henne, mot vår och mot Haloges att.
»Men Naumu var min och jag glömde dem lätt.
»Satt Haloge tyst; men han utbrast omsider:
’Ren Jättarnes stam emot mig äfven strider.
’Vår ofrid hegyntes i drabbningens stund.
’Med Asar nu lyster mig göra förbund.
’Gå! helsa din fader: jag önskade öka
Vår frändskap med frid, om han mig vill besöka.
’Säg: Haloges ord är som fjällets grund’
»Han slöt. Och jag gick från min gråtögda stjerna,
»som hviskade: ’Akta dig! Hemliga bud
’min moder till Thjasse har sändt. Hvad de ärna,
’det kan du väl gissa O, glöm ej din brud;
men låt icke moderns försåt blifva hämnadtf
»Vi skildes med sorg, och i vargahud
»jag följde den ledsven, mig Haloge lemnat.»
Det Säming. Hans namn nu det häradet fick,
der fadern han möttT). Men AsaThor gick
så tungt, liksom foten alltjemt velat stadna.
De knöliga armar han flätat ihop;
djupt sänkte han ned sin belockade panna,
och ögat sig gömde i rynkad grop.
Han afsides Säminger tog, och han sade:
»Har ryktet ej talat om högsinte Svade?
»Berätta, berätta! Hans död är bekant.
»Säg, känner du mördaren? Ja, det är sannt;
»allt, allt!»–-
7) Säminghundra, ett härad-i Upland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
