Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S4J
»om natten–-» En straffblick från fadren nu flög
mot talarn, och tyst han i hvimlet sig smög.
Dock hviskades hemligt. Nu AsaTyr höjde
sin röst: »För vår kämpahär nitiskt de röjde
»dess vådliga ställning. Ja, ädelt och stort
»är allt, hvad för Asar de talat och gjort.»
Ett hånlöje uppsteg, och Lopter det mötte
med hånord. Men AsiaUller nu sprang
från gullbänk, att högt det i rustningen klang,
och spjutet han tvärs genom golftiljan stötte:
»Den förste, som talar, jag naglar vid vägg,
»ehvem han ock vore.» Nu log i sitt skägg
hans styffader AsaThor, skakande spjutet,
i styfsonens hand, att det nästan blef brutet
Han utbrast: »Jag talar; ty här är jag äldst.
»Jag dig och din moder från undergång frälst
»Min maka hon blef, och mitt ättnamn dig hägnar.
»Fast hon nu är höglagd, dig hylla jag vill.
»Men ödmjukhet hörer den ringare till;
»ty mins hvad en Drott mot en Öfverdrott egnar.»
Så AsaThor. Ännu den Öfverdrott teg;
men ned han till Uller från högsätet steg,
och talte: »Du alltid din illska plär tömma
»mot Öfverdrotten. Ej bör han förglömma
»att löna din tro, och du skall, denna gång,
»få njuta hans lycka; fast icko rätt lång
»din lyckotid blir. Du, som öfverdrott, tage
»mitt välde! Sig ingen deröfver beklage!
Ling /. ’ 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
