Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
ur klyftorna fram, snart Drott a me fingo
i sigte en skara af Dvergar. Man log
2t pysslingahopen, som äflande följde
den strøm, hvilken nedersta fjällfoten sköljde.
Men AsaThor såleds till orda nu tog:
»Jag vandrat i fjäll-land, om natten, om dagen,
»och blir af dess synvillor sällan bedragen.
»De pysslingar der äro större är vi.
»Ja, hatfulle Thjasse det tycktes mig vara,
»och Härdverk den hätske, med Thursarnes skara.
»Vår kraft af de pysslingar frestad lär bli.»
Men knappt dessa orden han uttalat hade,
dä synen försvann nedom fjällskogens topp.
»Ett irrsken det var ju?» Så Beldegg nu sade.
»Och bergsrå, att skräma oss, kallat det opp.»
Ren Åsarne ilade, lugne och glade,
till vidsträckta Holgaland, hvilket de nå,
förra solen två gånger ur öster hann gå.
I dörren till Haloges gästsal nu trädde
de vandrande Asar, i gullbrynjor klädde.
Fram AsiaOden i gästsalen steg;
på långbänk hvar Hirdman satt stirrögd och teg.
Till helsning sig Vifel och Vesete ställde;
de härmänner ypperst hos Haloge gällde^
De voro två tallar, som växa hvar stund
allt högre, från fjällhedens torftiga grund.
Nu reste sig alla i konungasalen;
det ljöd, som när ismassor störta i dalen.
Dock satt, som en höstdimma högvext och stum,
än Haloge sjelf, på sitt upphöjda rum,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
