Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
247
»betecknar att döden tar spiran från lifvet.
»Gån, härolder! Gästbjuden vänner och slägt.»
När fästölet knappast tre dar hade räckt»
förtroligen Nordbor och Asar der gingo.
Mång lönnblickar Vifel och Vesete fingo
af Eysa och Eymer, hvars rosenmund
sågs le eller hviska, hvarenda stund.
När fästölet varat fem dagar, då hände,
att in kom en man: han som Jote var klädd.
För högtburna klubban mång tärna blef rädd;
ej värd eller gäster den främlingen kände.
Med härskölden upplyft och manliga steg
han framgick mot AsaThor. Ännu han teg,
fast alla mot honom sig forskande vände.
Men AsaThor redan till faderligt bröst
. sin Svade, ftied seniga armarna, tryckte:
»En Gud har då räddat ditt lif och mitt rykte!»
Då talade sonen med innerlig röst:
»Mitt sår är nu läkt, och förglömdt allaredan.
»Om Sämingers bröllopp jag tidningar fått;
»i hopp att dig se, jag till Holgaland gått.»]
Mot AsiaOden han vände sig sedan:
ett handslag han fick, och förstummad han stod;
ty eld honom gick geoorn merg och blod.
Ren härolder utgått kring fjällar och stränder,
att gästbjuda Haloges vänner och fränder;
så flyger en vind öfver berg. öfvör flod.
En dryckessal byggdes; förundran den väckte:
i löftet en duk, som en snödrifva ren,
der spändes; kring sidorna bänkar sig sträckte,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
