Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
Han utgick och sig han med offerblod rökte
och ämnade bortgå. Kung Gevär försökte
att honom förmildra, men fick detta svar:
»Se, hundrade vintrar* snart lefvat jag har.
»Som pilt ren, vid fornjothers altar jag blotat,
»och Gudarne blidkat när landet de hotat.
»Och nu skulle jag förråda min tro?
»Med gudaförnekares samtal besmitta
»mitt öra? Och vänligen from vid dem sitta
»till bords, för att njuta vällustingars ro?
»Nej! Förr vill en ormklyft till boning jag välja.
»Dock in vill jag gå, för att idkeligt qvälja
»de gudaförhånare.» In han nu gick
med stolthet i gång, och med vrede i blick.
Men horndryck och kost han förtära ej ville;
han gick som en gast, i det stojande gille.
Försökte den öfverdrott sjelf, mången gång,
att Blotmannen vinna. Men fåfänga voro
försöken; och Åsarnes runor och sång
kring honom, likt kyliga snöflingor, foro.
Snart Åsarne bortgå. Mång kostelig skänk
till värden de gifvit. Nu sutto på bänk
Kung Gevär och Blotmannen Thorre. De andra
»se skänkerna, ropande: Låten dem vandra
»från man och till man! ty i hela vår verld
»fins icke så härliga ringar och svärd.»
Då sade Kung Gevär: »Hvem skulle väl klandra
»hvad gästvänner gifvit?» — Men Thorre då röt:
»Beständigt i otid en vankunnig skröt.
»Ett svärd, af de gudaförnekare gifvet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
