Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I borgen sprang ungmön; förskräckelse der
hon spred: »O! de komma, de komma! Det ä
»den starke och grymme!» till fadren hon sade.
Sin lockhöljda kind mot hane hjerta hon lade.
Hvar kämpe till vapen i gästsalen sprang:
i bänk och i tilja det knack och det klang,
likt ljudet, när ren emot ulf vill sig frälsa.
Nu ÅsiaOden i salen steg in
med Diarne* Fridsamt de konungen helsa.
Ett vapenbrak gifs dem till svar, men helt kort;
ty vise Kung Gevär den Asadrägt kände.
Med vink åt de hofmän, att strax lägga bort
hvar rustning, han sjelf till de gäster sig vände:
Mig höfves att Åsarne välkomna, sen
»vår Haloge blir deras vän, deras frände.
»Hans härold till bröllop mig gästbjudit ren.
»Jag vet, genom Hler, att J älsken friden.
»Jag sjelf den ock älskar; men stormig är tiden.
»J derför oss funnit i krigareskrud;
»min dotter, förskräckt, gaf oss varnande bud.»
Ren ljuslette Beldegg med ögat förföljer
den ännu förskräckta, skönlockiga mön.
Ren Alfrunas bild för hans inre sig döljer;
så nedgår en stjerna i nattliga sjön,
sen daggen ej mer ses i dalarna tindra
Men Blotmannen Thorre tillförne, som gäst,
ren anländt, att Gevär den vise förhindra
från färden till Haloge. Röda nu glindra
hans ögon, när han dem på Åsarne fäst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
