Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
»i skrefvorna hopkrumpne dvergar och troil,
»som matt sina merglösa benknotor sträcka,
»om runkunnig vandrare vågar dem väcka;
»ty tallösa år de der slumrat i frid,
»fast bullret omkring dem, båd ofvan och under,
»är hundrafalt hundrade åskors dunder,
»att verldsgrunden sjelf hotar sjunka dervid.
»Ja se, denna sägn kan jag aldrig förglömma;
»den följer mig än, fastän hjessan är grå.
»Som man, jag beständigt har grundat derpå;
»som pilt, jag beständigt derom månde drömma.
»När Sol stod i vester och öster, min håg
»det landet och kommande östmännen såg.»
Och AsiaOden till åldrige värden
då sade: »Mig lyster försöka den färden;
»och har du en drake, jag går med din son,
»att speja det landet.» Ett glädjefullt dån
steg opp i den gästningshögtljudande salen:
»Yi följas, vi följas på vingade hvalen.»
Till Hergrimers hjerta hans Ogn nu föll;
små händer för tårade ögat hon höll.
Som störtvind plär susa i solglänsta dalen,
ungdomliga snöbarmen flämtade tungt,
fast ögat på gästerna blickade lugnt. •
Bort seglade Åsarne, muntra i hågen.
Blott AsiaBrage, likt Hergrimer, var
med tanke och hjerta, hos Ogn ännu qvar.
Snart gick uti ringdans den sjudande vågen;
ty Malströmmen svängde sin hvirfvel omkring;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
