Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
279
Tillbaka han ville. Då kommo Vargynjor 17),
likt halftroll, betäckta med rofdjurens brynjor.
De AsaThors följesven jagat på flykt,
hans julle hart nära i spillror de ryckt.
Med jernrör mot AsaThor sjelf de nugingo.
Han ville dem skona; men hörd icke blef.
Till anfall på anfall dem mordlusten dref;
och blodig lön för sin djerfhet de fingo.
Allt vidare AsaThor vankade om;
han drog öfver östliga Jotunafjällen.
En ört der ej lefver från morgon till qvällen.
Men hastigt en flock utaf Jättar der kom;
de ropte: »Dig unna vi trollenas gamman.
»Vår bror för dig fallit; men Svarangers blod
»ohämnadt ej gjutes.» Och liksom en flod
slår isflakar kring sig, så alla tillsamman
ett stenhagel slå öfver AsiaThor.
Hans mod är väl stort, men hans våda ock
stor:-han störtar sig in mellan fiendehopen.
Två Jättar han klyfver: en tredje också,
med armbogens slag under hjertegropen,
han qväser. De öfriga fiender då
fly undan.
Försvagad af sår och af möda,
månd AsiaThor emot svärdet sig stöda.
Omsider han vandrade, tyst och allen,
IT) Man har trott Vargynjor vara grymma häxor. Mig tyckes, att ordet
betecknar Varegiska qvinnor. Måhända dessas grymhet gifvit anledning, så väl
till detta uttryck, som till den fordna trolldomssägnen att löpa i vargahamn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
