Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
980
tills dönande elf honom hejdade sen.
Här tvådde han sorglöst de mattande såren;
men oron alltjemt honom följde i spåren.
Ett vadställe öfver den frusande våg
han sökte förgäfves. Omsider han såg
en färjeman sitta på motsatta stranden.
»Kom,» ropade AsaThor, »färjeman, kom!»
Men, borrande hål, med sin träsko i sanden,
satt denne, och vände ej hufvudet om.
Då hof åter AsaThor högre sin stämma:
»Hvem månne den svennen bland svenner då är,
»som sitter så handfådd vid färjan der?»
Strax svarade denne, som ej lät sig skrämma:
»Hvem är väl bland karlar den karlen så stygg,
»som barbent der ropar, med vadsäck på rygg?»
Sin harm sökte AsiaDrotten att hämma:
»Styr hitåt! Min ätt jag dig säga vill:
»Vet, träl! Sjelfva AsaThor ropar dig till.
»Men säg mig ditt namn.» Han till svar fick de orden:
»Jag Harbard är nämd. Och der finns ej på jorden
»en hårdare man sedan Hrugner föll.»
Så hånliga samtal med Drotten han höll.
Der glammas om tärnor, om svek och om strider.
Den väldige AsaThor tröttnar omsider.
Förgäfves är hot, och förgäfves är skämt.
Den hånfulle Harbard dock vägrar alltjemt
med färjan att komma. Helt matt och förlägen,
nu AsaThor frågar sin ovän om vägen.
Då svarade Harbard: »Din gång blifver sen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
