Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
»med Åsarne, blef af min vård och af tiden
»han läkt; dock försvann hans ursprungliga^ kraft.
»Med Hårdverk den hätske mång tvister han haft;
»och denne med lågor vår borg nu förhärjat,
»sen Dumber dess syllar med blod hade färgat.
»Han föll. Och då sökte jag rädda vår son.
»Strax Thjasse oss grep, och med segrarens hån,
»oss gaf åt sju vaktande Thursar, att dessa
»i hemlighet skulle till röfvarens hem
»oss föra. Men Gudarne straffade dem;
»ty just som vi nått Sulitelmas hjessa,
»i fraggande afgrund de störtade ned,
»af horndryck berusade. Hoppet sig tände
»på nytt i mitt bröst, och jag mera ej led.
»En tärna mig följt, och hon fjällstigen kände.
»Men plötsligt en dimma steg opp, och då fiände
»att tärnan gick vilse. Jag vet icke hvart
»af ödet hon fördes. Allena jag ilat,
»med sonen på arm, och min fot har ej hvilat;
»af moderlig ömhet jag styrktes. Men snart
»skall styrkan mig svika och modet ej fromma.
»Till Blotmannen Thorre är vägen ej kort;
»Min broder han är.» — — —
Hon nu vände sig bort
att tårarna dölja. Som alm uti blomma
hon stod der, med ögonen blå emot jord.
Hvart hjerta till hämd och till medömkan rördes,
Men Svade steg jemte sin maka, från bord;
till högsäte nykomna gästen då fördes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
