Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
333
»Du fare till stock, och du faro till sten,
»tills sorgens Magter dig helan få äga.
»Se, det är det afsked dig Harbard månd säga ia)»
Och AsiaDrotten. än mattad och svag
af såren, gick åter till högsinte Svade,
förtäljande trofast de öden han hade.
Vid gästfria bordet de sutto en dag;
då inkom en qvinna i högloftssalen,
så skön och så ljuslett som liljan i dalen.
Än aderton vintrar hon räkna ej hann,
och var dock så för som den gäfvaste man.
En brunlocktg pilt uppå armen hon hade;
den lille slog svartögon stora omkring
på bonadens glans och på gästernas ring.
Men qvinnan till högbordet framgick, och sade:
»Hell värd och värdinna! Hell gammal och ung!
»Mitt namn är Mjell, och då lyckan jag trodde,
»vid kyliga Dumbshaf som Drottning jag bodde;
»ty kan jag ej bedja. En bön är mig tung.
»O, att denne värnlöse son icke vore,
»då kunde, då skulle jag hejda min gråt.
»Min make var Dumber den starke och store;
»han fallit för Thjasses och Hårdverks försåt
»Först buren, likt blödande isbjörn, ur striden
18) Harbards säng är väl bland de mest prosaiska, uti d. ä. Eddan, och
jag tror icke, att den angår någon naturmyt. Väl kallar den mytiske Odén sig
Harbard (sidskägg), i Grimners sång; men rimligt är dock, att en af Jättarna,
hvilkas natur var stolt och gäckande, kunde infor en Aser gifva sig detta höga
namn. Berättelsen om UtgårdaLoke, visar saipma hånfulla bemötande mot Thor,
som den så kallade Harbard röjer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
