Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290
"O, säg du min Hergrim?» — Hon frågar hvar vind.
’’O, säg om du kysste min Hergrimers kind?"
Gullstickade bädden hon reder: "Hur gerna
"min Grimer jag vaggar; men ack, denna stund
"hans far kanske vaggas på böljornas grund!"
Hon kysser ung Grim under natten långa:
"Du slumrar så ljuft! Kanske hafstrollen fånga
"din fader, och suga hans bleknade mund!"
Så tänkande, tärdes hon dagar och nätter.
Vid henne sig Arngrimer Bese då sätter
och talar: "Sörg icke mitt barn! Ty ännu
"kan Hergrim ej väntas. Minns, vinden och vågen,
"som yngling, han alltid besegrade ju?
"An aldrig har fruktan mig kommit i hågen;
"men lång är mig tiden, förrinnan jag sport
"om Hergrim och Åsarne lyckligen gjort
"sin upptäckt. Jag två gånger sviken har blifvit
"af vänner och vindar, då senor och svärd
’jag vigt till den äfventyrliga färd.
"Hvar motgång allt högre min åtrå har drifvit.
"O, måtte den mättad nu bli af min son:
"ty annars jag dignar för vanvettets hån!
"O, visste jag blott att de trollandet hunnit;
"min oro strax skingrades. Allt jag då vunnit,
"som eldat min håg; ty på jordens ring
"ej finnes ett trolland som detta. Der skocka
"sig tusentals odjur àll kusten omkring,
’och främlingen ömsom de skrämma och locka
/’i djupet..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
