Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
Sjelf Arngrimer Bese är tyst och försagd:
ej mera han gläds öfver Hergrimers bragd,
ej mera han kost eller horndryck vjll njuta.
Snart Hergrimer glade frän Islandet kom.
Hans moder sprang ut, att i famn honom sluta;
men fadren han ropade: "Son! Vänd om
"från fädernehuset, om icke med ära
"din resa du gjort. Dina öden förglöm,
"och säg blott, om trollön du varit så nära,
"att henne du sett — Hvad? Hergrim! Du tiger!
"Af fruktan och oro min pläga nu stiger!
"Säg, har du fullbordat min käraste dröm?’’
Då smålog den unge; men icke hans löje
var bittert. Han talade: "Om till ditt nöje
"jag utfört mitt värf, sjelf bestämma du kan."
Högt ropade fadren: "Jag vet du är sann.
"Och nu är jag lugn; ty ditt öga mig röjer,
’att resan gått lyckligt. Och gerna jag dröjer
"med spörsmål och svar, tills i gästningens rund,
"der fröjd och förtrolighet sluta förbund.
"Men hvar äro de, -sora dig följde på vägen?" —
Då svarade Hergrim: "Från närmaste sund
"de foro till Haloges gille. Men sägen,
"hvar är min Ogn?" — "På gullstickad bädd
"hon hvilar sig," svarade Amu helt rädd.
Strax Hergrimer lopp till sin älskade maka:
"Hvi suckar du så, då jag kommit tillbaka?
"Min Ogn! — Ingen långväga färd skall nu oss
mer skilja!" —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
