Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304
»att alltid dig kalla.» — Dä ropades der:
»Gif namnfäste, namnfäste!» — Beldegg nu drager
en gullring af armen och fastsätter den
på ungtärnans lockar. Tillbaka igen,
hon ringen ifrån sig på tiljorna slänger;
bland qvinnornas skara hon in sedan tränger.
»Hell, Nanna!» Så ropte det gläàtiga lag.
De gamle åt ungmön logo så kärligt,
och tömde för henne sitt gullhorn begärligt;
och Nanna hon kallades från denna dag.
Men namnet som Ljungarens röst henne skrämde.
Man skämtade länge deröfver och log,
då ÅsiaBrage sin gullharpa stämde:
om Balder och Nanna ett qväde han slog;
och alla de höga Gudinnor han nämde.
Men hemligt hans rusade tanke nu flög
till Ogn. Blott för henne han gullhornet tömde;
för henne han qvad, och om henne han drömde.
När harpan var bortlagd, ung Hother sig smög
till den. Och med röst, än som stormvinden hög,
och än såsom västans saktaste susning,
han sjöng denna sången, med hjertats berusning:
»Odén och Thor, eller Balder och Frej
»känner jag icke; fruktar dem ej.
»Fädernas Gud jag blott tror;
»hans kraft är stor.
»Senor han lade i denna arm,
»gjorde min ande öppen och varm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
