Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
305
»för harpan, vännen och mön.
»Hvad härlig lön!
»Nanna min älskade kalla de må;
»henne jag offrar mitt lif ändå.
»Ej aktar jag gull och land,
»mot hennes hand»
Sig fägnade alla åt Ungdrottens lek.
Skön Nanna sprang fram, och små armar så kärligt
Iion slog om hans hals, och hon kysste begärligt
hans solbrända kind, under innerligt smek.
Då lyfte ung Hother sin fostersyster
på arm, och han svängde med henne omkring:
ett sorl dervid blef som på Allherjarting.
Men ljuslette Beldegg stod tankfull och dyster;
han mindes sin skymf med den kostbara ring.
Ung Hother den upptog, och räckte den höfligt
till AsiaDrotten. Det var icke öfligt,
att taga igen hvad man gifvit en gång;
och Beldegg till Hother då qvad denna sång:
»Gåfvan, jag skänkte,
»jag tar icke åter.
»Kungsmön mig kränkte;
»men Beldegg förlåter,
»och spänner ej bälte
»med Svartalfers like,
»med skägglös hjelte,
»och Drott utan rike.»
Och vred slängde Hother den gullring på jord;
och halfhögt han qvad dessa trottsiga ord:
Ung. i. 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
