Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308
Skön Eysa och Eymer, som tindrande stjernor,
jemt svängde kring Veset och VifeL — Det såg
den vredsinta Glöd. Liksom brusande våg,
hon ropade två sina trognaste tärnor:
»Till jungfrubur Eysa och Eymer i hast
»nu fören, och bommen försigtigt och fast
»dess port.» — Begge tärnorna suckande bära
det sorgbud till konungadöttrarna kära,
som gråtande följa dem, klagande så:
»Vi skola då aldrig de älskade få!»
De lyss, hvarje dag, på det stormande gille:
»Mon Vifel och Veset oss rädda ej ville?»
De lyss, hvarje natt, och de sucka helt tungt:
»Vår syster vid Säming nu hvilar så lugnt!»
Dock Thorgerd med systrarna delade q valen;
men fåfängt hon bad både moder ocb far.
Å nyo besöktes den höghvälfda salen
af nykomne gäster: Kung Höfund det var.
En snöfärgad fridstaf i handen han bar;
en skarlakansbonad på hjessan han hade.
Hans mörkgröna lifrock i fållar sig lade
kring höften, och silfradt* skägget det låg,
längs nedåt hans midja, likt skummande våg.
Tolf män honom följde; man såg uppå dessa
tvåhundraårs snö öfver bröst, öfver hjessa.
Stor vördnad dem visade gammal och ung.
All Nordlandens domare var deras kung;
med väld aldrig delte han jordlifvets lotter. ,0)
i o) Höfund, var en förebild af jordisk rättvisa, och en sidobild till myten
om Forsete. Se Hervararsagan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
