Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
309
Snart milde Kung Radbart till Haloges gård
nu kom, med skön Kinda, en femårig dotter.
Hon sköttes af Thorgerd, med innerlig vård.
Ren allt uti laget är fredligt och stilla;
blott Thorre och Glöd denna frid icke gilla.
Men Höfund och Radbart och Gevär sitt horn
nu sögo, som höstsol det mognade korn.
Der stod liten Göa, der stod liten Rinda,
som blommor i Lognfaras heliga lund.
Med hand bakom länd, och med ögon så trinda,
de sågo än stint på hvarandra, en stund.
Snart logo de begge, med rosende mund;
snart närmade, hjertligen redan de lekte
tillhopa, och gingo sen hand uti hand,
som ungsvanor flaxa kring sjöastrand.
Ung Rolf så glad liten Göa nu smekte,
och kallade henne sin käraste mö.
Då brunno hans kinder som solstrimmad snö.
Men vredsinta Glöd som ett lodjur nu skickar,
kring värd och kring gäster, förrädiska blickar;
så smyger en orm i det volmlagda hö.
»Nog länge mitt blod utaf vrede har sjudit,
»när får då i blod det svalkas igen?
»Jag också har gäster till bröllopet bjudit;
»hvi dröja då Thjasse och Hård verk än?
»Ren tiden är inne, då komma de böra,
»att gästerna alla i bruddansen föra,
»vid klingande spel utaf slagsvärd och spjut.»
Så Glöd, i sitt innersta, ropade ut.
Som ulf jemt spejar, med blick och med öra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
