Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340
så spejade hon, ifrån morgon till qväll,
om Tbjasse ej märktes på blånande fjäll;
ty dagen den aftalda redan var inne.
An glädje och frid lyfte gästernas sinne.
Men Thorgerd den milda hon var icke glad.
»En hemlighet tärer min älskades hjerta.
»O, låt mig få dela din oro och smärta!»
Så Säminger djerfve sin älskade bad.
Hon svarade: »Sorgliga händelser stunda,
»det ser jag, full nog, på min moders blick.
»För din skull jag lärde att henne utgrunda,
»och sjelf från Ogn jag ett sorgebud fick:
»hon kommer ej hit, hennes Hergrim ej heller.
»Dock hviskar en aning, lik stormen om höst,
»allt högre och högre den höjer sin röst.
»Den säger, att Hergrims blod det nu gäller.
»Fast tapper han är, blott två armar han har ....»
Så Thorgerd den milda. Ur himmelsblått öga
ett tårregn brast ut, och hon lugnad ej var
af älskade Sämingers tröstande svar.
Hur kärligt än solen, på lufthvalfvet höga,
ses blicka, hon hämmar ej källornas lopp,
som frusa ur jordgrundens innersta opp.
Men ljuslette Beldegg, med hatfulla blickar,
än ser på ung Hother, än misslynt han nickar
åt Nanna den sköna; och sedan så tyst
han hviskar inomjsig: »Min Nanna du kysst.
»Du varg! Jag vill Höder den blinde dig kalla;
»dock skall jag för dig, såsom Balder, ej falla!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
