Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
317
Nu älskarne trängta, som fängslade lommar,
till sjön, och de uppbryta riglar och bommar.
Då flyga två Fylgjor igenom den lund,
och hviska förtroligt i tjusningens stund:
»Tyst på strand!
»Fort på däck!
»Ingen bön, intet knot,
»blott var öm och var fast!
»Skynda, älskare käck!
»Lossa sjödrakes band!
»Hissa segel på mast!
»Fäst nu rå, fäst nu skot!
»Fatta rodret i hast!
»Sen, med slingrande arm,
»sätt din kungsmö på knät;
»tryck än midja, än barm!
»Sucka, sucka så varm!
»Natten hör icke det.
»Natten ser icke det.»
De flydde, och allt var i borgen så tyst
Men sedan, när Sol hade barrskogen kysst,
och herden de vattnade hjordarna vallat,
1) Denna händeke är tagen ur början af Thorsten Vikingssons saga. Der
står att Vifel och Veset nedsatte sig på Bornholm (Borgundarholm), men då
denna ö icke kunde nära dem, for Vifel sedan till YngveFrej i Upsala, blef
hans landvern8tnan (härförare) och nedsatte sig på en ö i Mälaren, som efter
honom kallades Vifelsö. Det är möjligt, att en ö med detta namn funnits i
Mälaren, fastän flera af dess 1300 holmar hafva under århundraden, kunnat,
genom isvrak eller dolda strömdrag, blifva så utskurna, att de måst af
inbyggarne öfvergifvas, och sedermera äfven till namnet försvunnit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
