Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
323
förgudad och hög, såsom Hermoders son.
Han sade: »Du fjällbjörn, så tapper i hån!
»Tror du att ditt brummande kan oss förskräcka?
»Tror du att vi tigga af eder en frid,
»som svärdet och skyddande Gudar oss räcka?
»Du minns väl er flykt ur vår sednaste strid?
»Må strax detta gensvar till Thjasse du bära:
»Att sönerna fyra, som aflat jag har
»med Skade, hans dotter, mig kalla sin far,
»och rikdom jag gett dem, och välde och ära.
»Af svartsjuka tärd, sjelf ifrån mig hon drog,
»och Fjorguen den sköna till brud jag då tog
»Men rik var den hemgift åt Skade vardt lemnad.
»Vill Thjasse att stolthet med blod skall bli hämnad,
»då låtom oss draga på nytt våra svärd!
»Men ej skall han störa vår fredliga värd;
»ty niding han är, om han gästrätten kränker."
Nu hånfulle Harbard, likt skogstrollet, röt:
»Ha! Ädelt om gästrätt den Asagud tänker;
»och gästrätten likväl i Saxland han bröt!»
Men AsiaOden besvarade detta
med lugn: »Hvad min ättling förbrutit har,
»må Gudar bestraffa; men du icke har
»att skaffa dermed. Gå, att Thjasse berätta
»hvad dig jag har svarat. Bestämma han må,
»hvar, huru och när vårt envig skall stå.
»Och vågar han sköld emot sköld icke sätta;
»välan! Må han komma med tredubbelt tal,
»mot mig och de mina! Och ut skall jag draga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
