Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Än väntacte gammal, än väntade ang
hvad svara han skulle på trottsiga budet.
Då talade Harbard: — det stammande ljudet
försökte ban härma. »Vältalige kung!
»Jag ser, att den helsningen faller dig tung.
»Ha, stilla dig! Icke vill Thjasse dig såra.
»Mins, Haloge! Mins dock att sjelf du är far;
»att Vifel och Veset dig vågat bedåra.
»Så Thjasse af Asar bedårad ock var.
»Din svärfader Hymer i gisslan ju hade
»en Vaner? Och skymfad af Bergresens mör
»blef denne; ty östmänner hata man bör.
»Men Thjasses dotter, den trofasta Skade,
»kom dit och med ömkan hans medfart hon såg.
»Den listige Vänern hon unnade gamman,
»och flydde mèd honom till sol värmd våg;
»fast der icke länge de trifdes tillsamman.
»Till Nordfjällen stod den förlåtnas håg.
»Då listigt en Åser — nu kallas han Odén —
»med älskog besmittade Jotunabloden.
»Af runesång lockad i nidingens famn,
»hon födde ju sönerna fyra. Vi veta
»att hon, för att fädernas Gudar ej reta,
»för verlden förtegat sitt fädernenamn.
»Nu varder ej Thjasses hämdbegär mättadt,
»förrn dotttren i skändarens blod han har tvättat.»
När hånfulle Harbard hann sluta sitt tal,
mång rop ifrån nalkande Jotunahopen,
som stormvindar trängde i konungens sal.
Steg AsiaÖfverdrott fram vid de ropen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
