Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334
Vid handen så hårdt liten Göa han tog,
och fjärran med henne och sönerna drog.
Till fjällhvalfvet långa, som slägte från slägte
af Jättar ha utgräft, han ilande for.
Här väggar och tak han med offerblod täckte,
och Nordgudar alla till hämd han besvor,
vid tecknen han Åsarnes undergång spådde.
Här länge på folkhopens sinnen han rådde;
högt fjällhvalfvet ljöd vid hans siareslag,
och Thorrehatt kallas det ännu i dag.
Hvitarmade Mjell ej bemärkte derinne
hans bortgång; ty gillet var lifligt och gladt
Vid Yngve och Säminger Skade nu satt:
"Min sällhet väcker mång sorgeligt minne.
"Två söner ännu med er fader jag födt *).
"Jag vet att i striden min Sirgurlam blödt.
"Hvar är han? O lefver han? Svaren er moder!"
Då svarade Yngve: "Ja, Sigurlam än
"i Sigtuna går, och bland Asiamän
"han fagrast kallas Vår förstfödde broder,
"till Diarnes heliga kall är bestämd,
woch AsiaVidar bland Diarne nämd.
"Vår far honom skickat till Asgård tillbaka,
"att bud honom bringa från bröder och maka.’’
Det Yngve den unge. Men plötsligt han teg;
ty Skade från gullprydda bänken steg,
och tyst dessa orden, inom sig, hon sade:
6) Om Skades söner, se jslutanmärkningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
