Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
335
»Ha, AsiaOden, hur grym du dock är!
»Af Skades förstfödde son du begär
»den tjensten Du vann, i de blomstrande åren,
»mitt hjerta. Men hösten är kall emot våren;
»och nu kan jag hata. Jag bör det. — O nej!
»Det älskande hjertat det hatar ej.
»Ja, Fjorguen du sköna! Behåll då din lycka;
»blott jag får till hjertat min Säminger trycka!
»I Österland var ingen frihet, blott tvång.
»Jag hörde de sörjande svanornas sång,
»och hemligt mitt trånande hjerta der blödde.
»Till fädernefjällen jag ställde min gång:
»mitt spjut och min båge så trogna mig födde.
»På skidor jag tågade; björnen han föll,
»som elgen, hvar gång jag en jagt med dem höll7).
»Men icke jag mägtat besegra mitt hjerta,
»der svartsjukan gjutit sin brännande smärta.
»Ha! Vek som trälinnan, jag skyggar ju,
»hvar.gång för hans blick?" ... Hon sansar sig nu,
och säger: MMen AsiaVidar skall hämmas
»på resan. Och snart skall dess utgång bestämmas
»af mig, om ännu honom hinna jag kan."
Så talte i hjertat den trofasta Skade,
och strax som en höstsky ur laget försvann.
Ett månhvarf brölloppet firat man hade,
då gästerna skiljdes, och hem drog enhvar.
Men ljuslette Beldegg lemnade far
och bröder: den vise kung Gevär han följde.
7) Detta är enligt d. ä. Edda, hvars uttryck förmodligen mera angå den
historiska Skade, än den mytiska. Vidare i slutanmärkningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
