Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’dystert, som en vinternatt?
’Låt dock våren bo derinne,
’fast härute ej är gladt.
’Gråt ej! Liksom stjernor alla,
’går vår Hergrim, tyst och lugnt;
’de väl blunda, men ej falla;
’så hans namn blir evigt ungt!’
Nu sången var slut. I den gästfyllda sal
blef tyst, som i Nordfjällens ensliga dal
Skön Alfhild försökte att tårarne hämma,
då hördes på afstånd en obekant stämma:
»Sagan är om Starkodd Jätte:
»Han vid Edet Hergrim mötte,
»och, på en gång, fyra svärd
»han i Hergrims hjerta stötte
»Ogn, af skräck och sorg förtärd,
»tryckte Grim på modersarmen,
»tänkte qväfva liten pilt.
»Hergrims svärd sig sjelf i barmen
»stack hon — föll — och log så mildt.»
Det rösten. Ej frågas om sångarens namn;
blott snyftningar höras, och tårar trilla.
Och Alfhild sjönk ner uti tärnornas famn,
så blek som en dagsljuset flyende hamn;
Men AsiaOden satt tankfull och stilla,
då, obemärkt, rådige Gaute steg fram,
och talte; försigtigt han mildrade rösten,
likt Yättarnes suck under stormiga hösten:
Ling. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
