Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
361
/
Slutanmärkning.
Gästfrihet var en af fornfàdernas dygder, likasom frosseri stundom var en
af deras laster. Båda verkade likväl till samqväms bildande, och utan dessa
samlefnadens tillfälliga njutningar, kunde inom ett så vidsträckt, men ringa
befolkadt land, icke något yttre tillfälle vinnas till den förädling, som af
samhällslifvet småningom beverkas. De tre årliga stora offerfesterna voro första medlet
härtill, och dit förde enhvar med sig det bästa, han till sin eller vänners
förplägning behöfde. Vid offergillet förtärdes de utsökta, välgödda offerdjuren, och
man drack både gudarnes, landets och sina hänfarne vänners minneskålar. Detta
sista har sin motsvarighet i flera andra gudalärors mysterier. Vällefnad hörer
till alla äldre religionsfester; äfven till vår jul och påsk. Fästeöl, bröllop
be-grafningar och fredsslut hade i vår >ford fordom som nu sina vissa dagar för
välfagnaden, utom hvad genom oväntade besök och andra närmare förhållanden
kunde uppstå. Ett hårdt klimat och inbyggarnes tunga arbeten med rödjande
och uppodling, eller vådliga yrken, vikingsfärder m. m. lockade Nordbon, att,
under den stränga vintren, söka mera glädjeväckande njutning och samlefnad
med sina likar.
Ofta voro deras måltider försoningsstunder emellan tvenne fiendtliga partier,
under det att de hvilade sig efter striden; och ännu oftare voro de pröfningsstunder
af värdens eller gästernas visdom, och husfolket, som åhörde dessa invecklade
frågor och svar, vande sig småningom vid sjelf besinning och förståndsodling.
Icke heller voro dessa gillen så enformiga, som mången tyckes tro; skaldskap,
märkvärdiga lefnadshändelser, spetsfundiga gåtor m. m. afvexlade med dans och
kämpande, jagt, rodd o. s. v. För att måla tiden, fordrades att i taflan äfven
upptaga dessa förlustelser; likväl torde mången läsare fråga hvarföre Åsarnes
öfverdrott vanligen fattar mjödhornet vid underrättelsen om sina käraste vänners
eller ättmäns fall. Detta tillhör också forntidens 9kick. Våra fader hafva, liksom
alla andra folkslag, ansett det såsom en helig pligt, att hedra de hänfarnas minne,
och detta gäller ännu vid de kristnas graföl; namnet derpå uttrycker en
för-plägningsfest. I forntiden ansågs icke sonen af en fallen härförare eller konung
vara iklädd den rättighet, honom som arfvinge efter denne tillkom, förrän han,
i öppet gille eller arföl, satt sig i den hänfarnes säte och druckit hans minne.
Denna pligt hos ättlingen underhöll sinnet för ärofull lefnad, på samma gång,
som den stadgade nödvändigheten af mundtliga traditionens fortsättande, hvilken
då var enda vilkoret för all historia. Skilnaden mellan forntidens gillen och
nutidens banketer, var således i allmänhet den, att de förra hade en moralis^
grund; men de senare vanligast påkallas af cn missledd hederskänsla, skryt
eller vinglareknep.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
