Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
360
»Den kindfagre Sigurlam känna jag lärde,
»så väl som hans fader. Jag Åsarne såg
»hos ädle Kung Gelder, när, efter sitt tåg
»från Asgård, de ännu hans gästvänner voro,
»som vi, förrn till fjällstängda Norden de foro.»
Så dessa. När AsiaOden det hört,
han tänkte: »Det varit min lust och min ära,
»att folkslagens visdom och tungomål lära;
»och jag dem förstått. Men hvad Magt har då fört
»min Sigurlam bort, att bland vildmänner rusa
»allena och värnlös?» Så tänkt, och han tog
de härmän vid hand. Liksom storm i en skog,
hörs afskedets härrop bland klipporna brusa.
Och Hunnehall kallas det berget ännu11).
Än fortsattes tåget, i dagarna sju
Men intet om Alfhild man sport, fast de nådde
det land, hvarest Atle den häftige rådde.
Den Öfverdrott dolde sin harm och sin sorg.
Med Gaute han gick, och dess Blothus och borg
besåg han: de voro ej ringa till värde.
Mång hemliga bildtecken honom han lärde,
dem Öfverdrottar allena förstått;
likt forntida hamnar bland dessa de gått.
Till afsked snart fraggande gullhornet tömdes:
ej Alf eller Alfhild af fränderna glömdes.
Sen ställdes mot Sigtun de öfrigas tåg;
så vårskyar ila kring dal och kring våg.
ti) Hunnehall: ett berg i Vestergötland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
