Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
367
De andra ej spaning om flyktingen fingo.
Asynjorna ropte: »Hvart ledde hans fjät?
»Monn evige Magter till sig honom tagit,
»likt Mundiiförs barn? Eller Ran honom dragit5)
»på sjöbotten ned, i sitt farliga nät,
»som glittrar likt hjeltars försilfrade brynja?«
Så suckade dessa. Men mången Asynja
på AsiaUller än blickade mild.
Och han, af den trottsiga klippan en bild,
der blomster och telningar kärligt sig klänga,
fast ej deras rot i dess innersta tränga,
han var ock som klippan så stormig och vild.
Men Syr den ädla åt honom ej skänkte
en enda blick. Det hans magtlystnad kränkte;
som brand uti storm, så han lågade opp.
Men listige Lopter han sade: »Ditt hopp,
»som älskare, liknar ditt öfverdrottsvälde;
»det räcker helt kort, och blott ringa det gälde.
»Lik utplundrad krämare, står du försagd,
»då AsaFrej yfs af sin segrarebragd;
»ty han har sin syster nu valt till sin Disa.
»Du vet, det är öfligt bland Yanerna visa 8),
»fast Asar ej gilla den skändliga sed.
»Ha! Du är ju Öfverdrott? Du kan dem straffa;
»men du är ock älskare»...
5) Se slutanmärkningen vid 10:de sången.
0) I Yngl. sagan står, att Njord var gift med sin syster, "ty så var sed
hos Vänern a; hos Åsarne var äktenskap mellan så närsky Ide skamligt." Vidare
härom i slutanmärkn. vid 26:te sången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
