Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366
sä daggperlor sugas af törstande jord.
I allt hon Alltets oandlighet anar:
när Stormjätten fram öfver fjällarna kör,
den fjettrade Lokes suckar hon hör.
När skogseld förhärjar de klippburna granar,
och lägorna fladdra mot himmelens sky,
" hon ser blott hur Fenrers käftar de spy
sin läga mot himlen. När höstkyla manar
förbleknade växter till vinterlig ro,
hon tränger sin blick öfver Gjallarbro 4).
Så Hejdi slöt allt till sitt brinnande hjerta,
och tröst af de Eviges strålar hon fick.
Men tröstlös den kindfagre Sigurlam gick;
dock sökte för alla han dölja sin smärta.
Han var liksom nordanstormen, när den,
fast icke så vild och så högröstad än,
på snöbetäckt fjällborg till härnad sig rustar;
men förrän han rusar från denne, till krig
mot städer och skogar, han liflig och vig,
i ringdans, med himmelens moln sig förlustår,
och svängande hopdrifver sky intill sky;
så Sigurlam var. Han i Åsarnes gille,
vid midsommarn, deltog. Han var som ett ny
så ljusögd och glad; ty fördölja han ville
sin flykt Men när morgonen började gry,
och alla, så trötte, till hvila gingo,
då smög han sig hemligt från Sigtuna bort:
till Quenland gick vägen; den var icke kort.
4) Gjallarbro: bron, som låg öfver Gjallarå, (den dönande floden) som flöt
framfor dödsgudinnan Hels borg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
