Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
424
»till Fyriså anländt. De Asiafränder
»sitt byte nu släpa kring okända stränder.
Och Vifel var anländ. Men kärlekens kyss
ej svalnat emellan de älskande makar;
fast q valen dem följde som lågande drakar.
Och Vifel till AsaFrej talade så:
»Du sjelf såsom älskare lider; ty må
»du höra dens bön, hvilken lyckan försakar!
»Se, jag och min bror utur Haloges borg
»bortförde hans döttrar. Till Selund vi drogo,
»af bragdstore Skjold vi ett nybygge togo.
»Men stela klippor» . . »Nej, vemod och sorg
»oss qvalde,» Så inföll skön Eymer i talet.
»Den bragdstore Skjold oss då lemnade valet,
»att bli eller draga. Ditt öde vi hört,
»och Nornan den höga till dig oss fört.» —
Och AsaFrej tänkte: »Sin stallbroder rifver
»blott sårade ulfven. En härman så båld
»är också en sköld emot Ullers våld.
»Ja! Inom mitt välde jag land honom gifver.»
Beslutadt. Och Vifel hans härman nu blifver.
Skön Eymer till hyfagra Hejdi sig slöt,
och ande i ande förtroligt sig göt;
så vandra två saliga hamnar tillsamman
på skyfältet. Dag efter dag nu förflöt,
med glömska af jördlifvets sorger och gamman.
Då- kom ifrån Eysa ett bud, och det ljöd:
»O systerf Vår moder, vår moder är död!
»De sista ord, som hon talade, voro:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
