Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
373
»Ve Eysa och Eymer, från moder de foro!»
Skön Eymer det hörde och dignade ned,
vid hy fagra Hejdi, som hemligen tänkte
på Gylfe sin fader, och ögonen sänkte
till jorden, med rodnad, och händerna vred.
Men hugfulle Vifel han teg och led.
Skön Eymer ej upphör att sucka och gråta:
»O moder, o moder! Du kan ej förlåta
»din trolösa dotter.» När Vifel det hört,
hans sinne af innersta qval blef rördt;
men tyst var hans smärta.
Allt detta nu hände,
förrn AsiaOden till Sigtuna vände.
Emellertid vankade AsaThor om,
att medälskarn söka. Men hvart han kom,
stod guldlockig Alfhilds bild för hans sinne.
Inom sig han kände oändelig strid.
Han sökte den kufva, och utbrast dervid:
»Hvad är det för stämma, som ropar härinne:
’Din fränka dig väntar.’ »Ha! väntar hon mig?
»Bedrägliga aning! Nej, bort vill jag ila,
»att bjuda Kung Skate de hänfarnas hvila.»
Men obemärkt Fylgjan dock ledde hans stig
tillbaka åt Alfhem. Och se, han nu mötte
en sven, hvilken helsade höfviskt; och ner
på ljungbeväxt stenhäll sig lade den trötte.
Men AsaThor forskande på honom ser
och talar: »I hofmän mång tidningar spörjen.
»Du tjenar Kung Alf, jag ser det; men säg
»om Skate du träffade under din väg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
