Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
376
ditin; ty dess Öppning är stängd af en klippa.
Han lyssnar, han känner skon Alfhilds röst
Som höstvind, när den sina verop vill döfva,
försöker de tränande blommorna sofva,
si sjöng hon för Grim, för att sjelf vinna tröst:
»Sofva, sofva, liten sven!
»Mor och far till stjerneborgen
»rest; men deras hjerta än
»tärs af saknaden och sorgen,
»då barnet de minnas.
»Liten såg dem begge nyss,
»då han sof. Hur de begärligt
»tryckte på hans mund en kyss!
»Gossen log deråt så kärligt ;
»små kinderna glödde.
»Moder, fader också le,
»när små Alfer, strålbeklädda,
»morgondagg till dryck dem ge,
»dem af ljus en brudsäng bädda.
»Ljuft de der slumra.
»Gråt ej! Fader bör ha ro.
»Gråt ej! Du kan moder skrämma.
»Ack! Dit opp, der de nu bo,
»är så långt; men barnets stämma
»går öfver stjernor.
»Moder kommer snart igen:
»på en gullsky ned hon svingar;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
