Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hon redan vid stenpelarn bak bunden står,
»och sjelf hon ej gullhåreis flätor kan lossa.»
Den hotelsen hejdade AsaThors arm.
Han vankade], rådvill af oro och harm,
och länge ej visste hvad göra han skulle.
När solen då steg Öfver närmaste kulle,
han samlade bränsle, att elda itu
den klippdörren. Flammorna glödga nu
en sida, och stycke från stycke sig makar
Allt går dock så tyst, som då nyfödde drakar
i klyftorna kräla, med glödande stjert.
»Snart vittras det hörnet» Så AsaThor säger.
Men Gygjan går upp ur sitt klippbyggda läger;
och ropar: »Ha, AsaThor! Illa du lärt
»din konst. Du m& gerna dig spara din möda,
»med sök att de älskade fränderna döda
»Se, jag denna bragd, utan eld eller rök,
»skall göra|, om du vågar (lera försök.»
Den hånfulla hotelsen AsaThor hejdar:
»Jag ser att mot qvinnolist magtlöst jag fejdar.
»Med fyrapararmade Starkodd jag skall
»då strida, och segra genom mitt fall!»
Och ofta och länge, vid jättsalens stängsel,
sig AsaThor satte och lyssnade än,
om Alfhild bon sjönge för Grim igen.
Det skedde. Så klagar en sparf i sitt fängsel.
En natt, då han njutit sin tarfliga spis
af villebråd, uti den koja af ris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
