Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378
Nu ropade AsaThor — hög var hans stamma,
som dänet ur lössläppt och fraggande elf,
när isar förgäfves dess fart söka hämma:
»Du spör om mitt namn, må du gissa det sjelf;
»ty jag icke vårdar en qvinna att skrämma.
»Jag gissat hvar guldlockig Alfhild var dold.
»Men svagt är ditt kön, och jag brukar ej våld.
»Om gull du vill ha, och du offren befriar. ...»
»Ha!» svarade Gygjan, »nog äger jag gull;
»af röfvade skatter vår bergsal är full.
»Gå du till de gudnämde AsiaDiar.
»Säg, Starkodder Jätte en skuld hos dem har,
»sen Storkvid de slogo: hans fader det var.
»Min fosterson ämnade eder besöka,
»och offren i Sigtunas blothus föröka;
»ty många väl falla, om han kommer dit.
»Men skynda dig bort, om du ensam drog hit,
»och ännu du önskar bland lefvande nämnas.»
Så Gygjan. Då ropade AsiaThor,
en susning dervid genom klipporna for:
»Tig, dotter af mörkret! Den lott åt dig ämnas,
»som mig du har tillsagt Fall ned, då du hör
»att AsaThor kommit sin fränka att hämnas.»
Då skrattade Gygjan 6om skogsrået gör,
och sade: »Må trollen din hjerna förvilla,
»och gastar dig skaka, om bort du ej går!
»Skön Alfhild, det vet du, är Starkodder frilla.
»Om ttnnu ett dag du på dörrklyftan slår,
»jag Alfhild och Grim med min stenkil skall krossa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
