Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
385
De fotstjocka armpipor knappast då höllo;
och blodströmmen rann längs den hårtäckta barm.
Nu rasade Starkodd: han slagsvärden kastar
ifrån sig, och bort till ett koölbjörk han hastar,
som strå han den rycker med rötterna lös.
Men AsiaDrotten sitt skyddsvärn ej lemnar:
fbrsigtigs han spanar, hvad Starkodd nu ämnar,
och denne kom fram, som ett hafstroll han fnös.
som störtvåg han fram emot stenhällen trängde
och rotändan högt öfver Drotten han svängde;
så står invid Måne en mångklofvig sky.
Ej AsaThor mer kunde dråpslaget fly.
Då kom der ett vidunder ned ifrån bergen:
dess kropp var förvånande fyllig och lång.
Af djur och af menniska huden och färgen
det hade. Fast fyrbent, det var dock i gång
helt långsamt. Sitt hufvud, som lurfviga lockar
betäckte, det upprätt och trottsande höll.
Fast länden ej sällan vanmägtigt föll
mot jorden, dock framåt, på en gång, det rusar
till stridsplatsen. Fragga ur käftarna frusar.
Se! Redan kring Starkodders ben det sig klängt;
det biter och sliter med tänder och naglar,
det puffar och knuffar, att Jätten han raglar
tillbaka två steg, just då hugga han tänkt
mot AsiaDrotten. Och tillhugget stora,
mot stenhällen sänkt, månde kraften förlora:
det bräcktes i rot, och det bräcktes i gren.
Med tre sina händer han ursinnig fattar
i vidundret, hvilket som bergstrollen skrattar
Lmg. /. 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
