Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386
och ropar: »Du krossat en gång mina ben,
»du mördat min Hergrim och plundrat min boning,
»förgäfves min Ämu dig bad om försoning
»Då lemnades jag uti öcknen allen;
»nu vill också jag icke njuta försköning.
»Jag släpat mig hit från min snäcka, att dock
»få helsa min Hergrim. Nu helsar jag ock
»hans baneman: Örnar och korpar dig hacke!
»Och ulfvar och hundar, på vidöppen backe,
»dig slite! — Upp, AsaThor! Slagsvärdet häf,
»och hämd för din ätt och min Hergrimer kräf!»
Han tystnade hastigt; ty Starkodd hans nacke
vred baklänges af; men den döde höll fast,
hur Jätten sig svängde. Så afbruten mast
på böljorna gungar. Nu striden ej dröjde;
ty AsaThor, hvilken nyss fästat sin blick
på Arngrim, vid dennes uppmaningar gick
mot Starkodd, som tillhugget öfver sig höjde.
Och Drotten, att icke bli hejdad af det,
ett sidosprång gjorde, så fort och försigtigt,
med nedlutad panna och skuldra, att rigtigt
på Jätten han klyfde det framböjda knät.
Som eken på hällen, der blott åt en sida
hon rotfäste fått, i den sparsama mull,
vill kämpa mot stormen, men kastas omkull,
och våldsamt till sidan sig grenarna vrida;
så stödd på en fot, ville Starkodder strida;
men dignade neder. Han ursinnig slog
tre armar om AsaThors ben, och han tänkte
sin fiende qväfva; förfärligt han drog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
