Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
391
FJORTONDE SÅNGEN.
Som fjällfloder glittra i vårsolens sken,
och hoppa från klippa och dansa kring sten;
så hastade muntert, från glada Yalhalla,
(Judinnor och Gudar. De gästade ren
i Bilskirnirs borg, hvilkens gullsalar alla
femhundrade voro och ännu två tjog,
der Ljungaren AukaThors luftborg låg.
Nu Sif, hans maka, med guldlockigt änne,
och värdighet nickar åt gäst efter gäst.
Af alla Gudinnor och Gudar hon mest
är vördad, och få likväl offra åt henne.
Af bildstoder höga en mängd der var,
och äfven af gyllene taflor. Enhvar
betecknade Ljungarens makt; men de tvenne
förnämste man tyckte dock vara, när Thor
till verldshafvets yttersta klippa for
att Jormungand dräpa. Der syntes nu ormen
på angelen fångad. Sin fjelliga kropp
han mångbugtigt vred, såsom vågor för stormen.
Och AukaThor lyfte sin hammare opp;
fast Hymer listigt sin gäst månde svika.
Här stod också Ljungarn i Hymers sal,
bland gyllene kittlar att göra ett val.
Den skönas råd, bakom pelarn att vika,
han följt, och förgäfves nu Jätten tog
sin jernstång, och tvärs genom stenpelarn slog;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
