Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
395
det tordes ej, kunde ej Gudarnes mor,
i Valfaders närvaro göra. Men stor
var dock hennes vrede. Från hals och till panna
hon rodnade. Längre hon ville ej stanna
i Gudarnes samqväm; och hemligt en vink
hon Vanadis gaf. Och Gudinnorna höga
i lunden nu gingo. Der uppå en brink,
bestrålad af solens halfslutna öga,
de satte sig. Fulla, den sjelfkära, ock
dem följde, med gullband kring strålande lock;
hon tyst bakom Öfvergudinnan sig ställde.
Nu talade Frigga: Ett underligt qval
»mig öfverföll nyss, i den bullrande sal.
»öch harmen — jag deröfver har icke välde!
»Nog hörde väl Freja de trottsiga ord,
»som Odén och Frej och AukaThor fällde?
»De hoppas att dela den fjällstängda Nord
»emellan sig. Nu kan förvandtskap ej gälla,
»när make och son mot mitt välde sig ställa.
»För Thor, hvilken trälarna fick på sin lott,
»för Frej, hvilken svärdskygga odlare blott
»ge offer, för dem skulle mägtiga Frigga
»då vika? Och skulle af dessa hon tigga
»ett doft af de rökverk, på jorden de fått?
»Att hafva ett högsäte högst öfver allas,
»hvad gagnar det mig, då jag har ingen magt?
»Att Gudars och menniskors Moder jag kallas,
»hvad gagnar det mig, då jag lider förakt?
»Man kallar oss blinda, man kallar oss svaga.
»I Tinget häruppe vi del ej få taga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
